Migrationsverket: Vi har bra samarbete med Säpo

Att bistå Säkerhetspolisen för att förhindra terroristbrott är synnerligen viktigt för oss och tas på allra största allvar. Under senare år har vi också kommit en bra bit på vägen, skriver Oskar Ekblad, Migrationsverket, i en replik.

REPLIK | ASYLSÖKANDE
I SvD debatt (5/8) efterlyser juristen Madeleine Käärik ett fördjupat samarbete mellan Migrationsverket och Säkerhetspolisen, i jakten på terrorister. Det råder ingen tvekan om att hon har rätt. Endast genom mycket nära samarbete mellan myndigheterna kan vi bli så effektiva som möjligt när det gäller vårt lands och medborgares säkerhet.

Därför är det på sin plats att påminna om att Migrationsverket och Säkerhetspolisen sedan flera år har ett mycket nära samarbete för att upptäcka potentiella säkerhetshot i migrationsprocesserna och vi försöker dessutom ständigt och gemensamt förbättra möjligheterna till effektivt informationsutbyte.

Kääriks påstående i debattartikeln om bristande insyn stämmer inte.

Två färska exempel på det detta är Säkerhetspolisens utökade direktåtkomst till uppgifter i Migrationsverkets databas samt den automatiserade screening av nya ärenden som införs. Arbetet som är fortgående belyses bland annat i den överenskommelse om åtgärder mot terrorism som aviserades av regeringen i juni i år.

Migrationsverkets regionala operativa kontaktpersoner har fortlöpande kontakt med Säkerhetspolisen i enskilda ärenden för att hjälpa Säkerhetspolisen i arbetet med att hantera potentiella säkerhetshot.

I var och en av Migrationsverkets sex regioner finns tydliga rutiner för hur och när ärenden ska föredras för Säkerhetspolisen, en standard som tagits fram genom myndigheternas nära samarbete. Det finns även ett 30-tal särskilt utbildade specialister som i enskilda ärenden bistår handläggare och beslutsfattare att upptäcka bland annat säkerhetshot och att i övrigt handlägga dessa ofta komplexa ärenden. I den konsultationen ingår naturligtvis även vilka särskilda frågor som lämpligen bör ställas till den sökande.

Vi genomför ständigt utbildningar för vår personal för att betona vilka typiska indikationer som bör föranleda att Säkerhetspolisen ska informeras och konsulteras. Utmaningen är snarare förmågan att upptäcka personer och gärningar när dessa personer har mycket starka skäl att undanhålla den typen av information.

Det bör i sammanhanget tydligt påpekas att några sekretessfrågor som utgör hinder för Migrationsverket att dela information och uppgifter med Säkerhetspolisen knappast finns. I regeringens instruktion till verket ska myndigheten bistå Säkerhetspolisen i dess verksamhet för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet och i frågor som rör terrorism. Säkerhetspolisen har som nämnts även enligt lag rätt till direktåtkomst till verkets utlänningsdatabas och verket har en uttalad uppgiftsskyldighet gentemot Säkerhetspolisen.

Det fördjupade samarbetet har gett kraftfulla effekter. Under 2014 skickade Migrationsverket ett hundratal formella remisser till Säkerhetspolisen i ärenden som gällde uppehållstillstånd. Motsvarande siffra för 2015 var 461. För 2016 steg den till cirka 740. Till och med halvårsskiftet i år hade omkring 450 ärenden sänts till Säkerhetspolisen i denna ärendekategori.

Migrationsverkets uppdrag att bistå Säkerhetspolisen att förhindra terroristbrott är synnerligen viktigt för oss och tas på allra största allvar. Arbetet med att upptäcka säkerhetshot är visserligen omfattande och uppdraget är inte alls okomplicerat, men precis som Käärik betonar är ett effektivt samarbete mellan berörda myndigheter nödvändigt för att nå framgång.

Det återstår naturligtvis arbete. Men tvärtemot ansatsen i Madeleine Kääriks debattinlägg har vi genom gemensamma insatser under senare år kommit en bra bit på vägen. Ett bevis på det är att flera länders myndigheter har visat intresse för våra metoder.

Oskar Ekblad
sektionschef särskilda insatser, Migrationsverket